1964 -1998
Historik
Redan under hösten 1949 började man att diskutera ett flygplansprojekt som skulle kunna ta upp kampen mot små förband med högtflygande kärnvapenbärande bombflygplan.
Erik Bratt blev konstruktionsansvarig för detta mycket speciella projekt som fick serienummer 1200.
På den här tiden var specifikationerna vaga och utformades mer som önskemål än krav.
Önskemålen var att detta jaktflygplan skulle kunna nå bombflygplan på hög höjd med en fart av ca 1000 km/tim, detta krävde en toppfart av minst 1600 km/tim. Vidare ville man att motorn skulle vara den helt svenskkonstruerade STAL GLAN-motorn.
Erik Bratt framhåller fördelarna med en mycket svept vinge (deltavingen) som den bästa lösningen för överljudsflygning samt i ett senare skede även får snilleblixten att kombinera två svepningsvinklar i en så kallad dubbeldeltakonfiguration. Detta innebar att man fick en vinge som var optimerad för en mycket stor flygenvelopp, d v s goda lågfartsegenskaper för landning och mycket goda egenskaper vid överljudsflygning under anfall.
Utvecklingen till det färdiga flygplanet går via en lång och komplicerad försöksserie där t ex ”Lilldraken” var ett nedskalat försöksflygplan för utprovning av underljudsegenskaper, en version av denna kan för övrigt beskådas på Flygvapenmuseet i Linköping.
Bråvalla Flygflottilj, F13, blev 1960 första flottilj som flög J35 Draken operativt.
Ett stort antal Draken har tillverkats (615 st) i ett flertal versioner (15 st plus provflygplan och udda ex).
I Sverige versionerna A (Adam) till F2 (Filip 2) med ett hopp till den sista versionen J (Johan) som endast fanns på F10 (J är tionde bokstaven i alfabetet och bokstaveras Johan).
Johan-versionen finns att beskåda, provsitta och simulatorflyga på Ängelholms Flygmuseum.
De exporterade versionerna till Danmark var F35, TF35 samt RF35.
De exporterade versionerna till Finland var 35S, 35BS samt 35CS.
Den exporterade versionen till Österrike var 35OE.
Draken är det stridsflygplan som SAAB exporterat mest hittills, JAS 39 Gripen har emellertid mycket goda förutsättningar att överträffa detta.
Allmänt
J35 Draken konstruerades från början som ett rent jaktflygplan för att möta ”Kalla krigets hot” men kom sedermera att utvecklas även till roller som spaning attack samt lätt bombflygplan (Danmark). Det blev tidigt klart att man även tvingades utveckla en tvåsitsig version för utbildning (vilken liksom spaningsversionen var obeväpnad).
Den svenska Draken blev i sina slutversioner ett allvädersjaktflygplan som var integrerat med STRIL60 och dess styrdatasystem, vilket var världsunikt under denna tid. Det kan sägas att J35 Draken blev det svenska Flygvapnets första systemflygplan.
Draken på F10
Draken var en välkänd profil för Ängelholmsborna under 70, 80 och 90-talet och kom att bli det stridsflygplan som dominerade F10:s historia och hade en numerär topp i slutet på 1980-talet med fyra divisioner Draken (ca 70 J35 Draken).
F10 har haft Drakenversionerna B, C, D, F1 , F2 samt J.
Eftersom F10 har varit den flottilj som haft Draken under längst tid, har Drakenpiloterna på F10 upplevt den utveckling som Draken tvingades genomgå under hela det ”kalla kriget” från att ha varit ämnat som ett ”jaktflygplan för höghöjdsintercept” (60-talet) till att bli ett kustnära ”dogfightflygplan” att operera på lägsta höjd (70-talet och framåt).
Data J35J
Spännvidd 9,42 m
Längd inkl pitotrör 15,34 m
Höjd till fenspetsen 3,89 m
Vingyta 49,22 m2
Normal startvikt rent flygplan 11 465 kg
Vingbelastning 220 kg/m2
Motor
Engelsk beteckning: Rolls Royce Avon MK 48A
Svensk beteckning: RM6BE/BS J32B, J35A/B, SK35C
Svensktillverkad EBK typ 65 (kort stjärtkon) J35A kort och SK35C
Svensktillverkad EBK typ 66 (lång stjärtkon) J32B, J35A lång och J35B
Engelsk beteckning: Rolls Royce Avon MK 60
Svensk beteckning RM6C
Svensktillverkad EBK typ 67 J35D/E/F/J
Effekt
RM6BE/BS 4750kp, med EBK 6340kp
RM6C 5650kp, med EBK 7755kp
Prestanda
Maxfart M2.0+/1350 km/tim
Topphöjd 15 000 m+
Max räckvidd ca 1200 km
Beväpning
Visuell beväpning jakt/attack: 4 JRAK kapslar 19 X 7,5 cm
12/6 ARAK 13,5/14,5 cm
1/2 X 30mm AKAN
IR-Rb 24 Sidewinder/28 Falcon
Allvädersbeväpning jakt RR-Rb 27 Falcon
Kuriosa
Erik Bratt var långt före sin tid med dubbeldeltakonfigurationen på Draken, Denna kom att användas på många konstruktioner efter hand.
Su15 Flanker hade en dubbeldeltavinge men med ett stjärtparti (som gen Jacobsson ansåg att projekt 1200 skulle ha men Bratt och co lyckades avstyra detta via en fint, kanske lyckades Suchoj luska ut och använda denna fint).
· F111, F14, Mig23 och Su24 hade en variabel dubbeldelta via ”Swingwing”, ett komplicerat, dyrt och sårbart system.
· Concorde, Tu144 och spaceshuttle var farkoster som krävde stor flygenvelopp via en enkel, billig och robust aerodynamisk konfiguration. Dessa fick således Erik Bratt:s fasta dubbeldeltaform men med en mjukare övergång mellan pilvinklarna, detta tack vare modernare konstruktionsmetoder.
Draken blev det första ”Supercruiserflygplanet” när en av prototyperna utrustad med en Rolls Royce motor utan EBK bröt igenom ljudvallen 26 januari 1956 under lätt stigning.
Eftersom J35 Draken var svenska Flygvapnets huvudaktör under ”Kalla kriget” var Draken inblandad i många händelser som återspeglats i andra sammanhang.
T ex har en J35F överraskat en SR71 besättning med att utfört ett direktanfall mot dem under deras normala uppdragsprofil dvs höjd ca 20 000m i fart omkring M3.0 och under radarstörning, naturligtvis utan vapenavfyring men bara som en markering att Sverige klarar av att försvara sitt luftrum till dessa gränser.
Ett annat spår som Draken har satt under det ”Kalla kriget” är den på senare tids flyguppvisningar så spektakulära ”Pugasjev´s cobra”. Detta var något som de ryska piloterna fick uppleva när de mötte svenska Drakenpiloter över Östersjön när man gjorde en s k ”kort parad” för att få den bakomvarande att åka förbi. Detta var en instabilitet som fanns i Draken och var helt enkelt ingången till ”Superstall” men rätt hanterad så blev det bara en ”stoppsladd”.
Begreppet G nämns i flygsammanhang och betyder jordens dragningskraft.
Jordens dragningskraft kan ökas med centrifugalkraften som uppstår när man ändrar sitt vilande tillstånd i en farkost, t ex accelererar, bromsar eller svänger. G-krafterna skapar stora påfrestningar på både människa och maskin. Därför satte man begränsningar på hur mycket man fick belasta flygplanen. Max G-belastning för Draken var 7G positivt och 3G negativt. Detta var mer för pilotens säkerhet. Draken har konstaterats tåla betydligt mer. Vid två dokumenterade flygfall har Draken vida överskridit dessa gränsvärden. Vid det ena tillfället har Draken uppnått 16G vid en ”Upptagning efter skjutning”, visserligen skadades motorfästena och nospitotröret men flygplanet kunde landas utan andra skador. Vid det andra tillfället har en österrikisk Draken belastats ca 9G negativt och i detta fall fick piloten blödningar i ögonen vilket innebar synproblem vid landning. Allt löpte väl och piloten kom tillbaka i flygtjänst efter ett par månader medan flygplanet flög som vanligt dagen efter.
Enligt obekräftade rykten, så kallade ryssarna Draken; ”den svenska flygande pansarvagnen”.
Nackdelar
Tyvärr fanns det tre specifika nackdelar med Draken p g a dess på den tiden extrema prestanda och konstruktion. Detta hade man inte riktigt koll på ifrån början. Dessa krävde tyvärr många piloters liv.
De två första var likartade men uppträdde i olika flygsituationer och kallades rodervinkel resp rodermomentbegränsning. Den tredje var Drakens speciella överstegrade tillstånd som kom att kallas för Superstall.
Rodervinkelbegränsningen var den minst dramatiska av dessa. Denna innebar att stötvågorna i överljudsfart skuggade rodren så att de inte kunde åstadkomma svängbelastning större än ca 3 – 4G, detta hände främst på hög höjd vid planerad överljudsflygning.
Rodermomentbegränsningen däremot var mycket dramatisk och förrädisk eftersom denna uppstod p g a att hydraulsystemet inte orkade ställa ut rodren tillräckligt för att få nödvändig svängbelastning, max ca 3G på höjder under 1000m, detta fenomen hände plötsligt vid farter nära ljudhastighet och oftast under nedåtgående flygbanor, i dessa fall slutade det oftast med döden för piloten.
Det tredje fenomenet ”Superstall”, var en ny typ av överstegrat läge som endast uppträdde hos flygplan som aerodynamiskt blev ”superstabila” i överstegrat läge. Detta var en följd av att flygplanets vingar sträckte sig över större delen av flygplanets längd vilket i sin tur innebar att luftkrafternas angreppspunkter kunde förflytta sig betydligt mer i längdled än på konventionella vingkonfigurationer, detta gav nya dimensioner till tippstabiliteten
När händelser inträffade p g a ovanstående, blev haveriutredningens benämning av orsaken nästan uteslutande ”okontrollerat flygläge” och krävde många piloters liv.
Lösningen på dessa problem var i de två första fallen ändringar i konstruktionen och utbildningen.
Lösningen på ”Superstallproblemet” blev utbildning med speciellt modifierade SK35C.
Veta mer
Att läsa:
Draken av Bo Widfeldt
Att se:
Draken, världens vackraste flygplan av Cent Carlstedt
Läs mer om J35 Draken på:
