BULLErTINEN NR:34

Frivilliga

FRIVILLIGORGANISATIONERNA I F 10:s KRIGSFÖRBAND   

Under andra världskriget var luftbevakningen en naturlig inkörsport för försvarsfrivilliga. Många var de kvinnor och skolungdomar som under sommarmånaderna ersatte äldre värnpliktiga vid luftbevakningsstationerna längs våra kuster och landgränser. Detta blev början till de många uppgifter som bland andra LOTTORNA kom att få inom flottiljens luftförsvar. År 1948 skulle Flygvapnet ta över luftbevakningsansvaret från Armén. F 10 genomförde en första lottakurs, en central kurs för lottor från hela landet, år 1947.

Från år 1953 genomfördes utbildning i LGC-tjänst, det vill säga tjänst i så kallad luftför-svarsgruppcentral. Utbildningen genomfördes i en nyuppförd ledningscentral i västra Skåne. Lottornas ursprungliga uppgift, att likt Runebergs Lotta Svärd svara för soldater-nas förplägnad, hade vid det här laget utökats med många nya uppgifter. Sjukvårds- och expeditionstjänst låg givetvis nära till hands, men även andra tjänstegrenar, såsom sam-bands- och kryptotjänst, hade tillkommit. Först fram på 1960-talets mitt skulle lottorna få förstärkning av manlig frivilligpersonal; Skånes Flygvapenförening började utbilda luftbevakare åt F 10 i FVRF:s (Flygvapenfrivilligas Riksförbund) regi.

Under 1980-talets början kom flottiljens frivilligverksamhet att utökas; detta på grund av omorganisationen av vårt flygbassystem, Bas 90 och Basbataljon 85. Då inleddes ett nytt och fruktbringande samarbete med SKBR (Sveriges Kvinnliga Bilkåristers Riksförbund), SBK (Svenska Brukshundklubben) och FIFF (Flygfältsingenjörsföreningarna).

När luftbevakningen i början av 1990-talet omorganiserades till LOMOS-förband (Luft- Och MarkObservationsSystem) tillkom också FRO (Frivilliga radioorganisationen) i F 10:s krigsförband.

Frivilligorganisationerna hade krav på sig att utbilda till grupp- tropp- och plutonchefs-nivå.

RIKSFÖRBUNDET SVERIGES LOTTAKÅRER, SLK

Utöver den traditionella luftbevakningen tillkom tjänstegrenarna förplägnadstjänst och sjukvårdstjänst. Samtidigt kom underrättelse- och luftstridssamverkanslottorna inom stridsledningstjänsten (Stril) att få en ökad betydelse. Lottorna var alltid den organisa-tion som bidrog med mest frivilligpersonal till F 10:s krigsförband.

FLYGVAPENFRIVILLIGAS RIKSFÖRBUND, FVRF

Vid våra basförband fanns FVRF inom tjänstegrenarna transporttjänst samt stabs- och underhållstjänst. Markförsvarskompanierna vid basbataljonerna nyttjade också FVRF i såväl närskydds- som flygbasjägarförbanden. Organisationen hade, som lottorna, även en stor uppgift i LOMOS-förbanden  och var vår näst största frivilligorganisation vid F 10.

SVERIGES KVINNLIGA BILKÅRISTERS RIKSFÖRBUND, SKBR
Bilkåristerna verkade i transporttjänst på våra krigsbaser, främst som lastbils- och bussförare.  Även inom LOMOS-förbanden fanns det ett stort behov av bilkårister.

SVENSKA BRUKSHUNDKLUBBEN, SBK

SBK:s personal verkade inom våra basförband som hundtjänstinstruktörer och hund-tjänstbefäl. Uppgiften var också att vidareutbilda hundförare och hundar i F 10:s krigs-förband.

FLYGFÄLTSINGENJÖRERNA, FIFF
FIFF hade sin huvuduppgift inom vårt bassystem med att upprätthålla och förbättra flygbasens användbarhet genom banreparation och fälthållning.  

FRIVILLIGA RADIOORGANISATIONEN, FRO

FRO försåg oss med frivilligpersonal till våra LOMOS-förband. Befattningarna som FRO rekryterade till var sambandstekniker och drifttropptekniker.
 
Redigerad text ur boken Flygvapen över Skåne av T. Fjellner och Ulf Ohlsson.